Till min Mikael

Du brukar klaga på att jag har lite tid för dig och aldrig säger att jag älskar dig. Och just nu kände jag hur dåligt samvete jag har för det.. Jag vill verkligen att du ska veta hur mycket jag älskar dig. Första gången jag träffade dig var vi cirka 12 år gamla och även ifall du hade militärbyxor(utan militär, hihi) så tyckte jag att du var jätte söt. Men det klickade inte riktigt för oss som tolvåringar. Nästa gång jag träffade dig var för nästan ett år sedan, närmare bestämt förra nyårsafton. Jag kommer ihåg när jag såg dig gå in genom dörren och vad jag tyckte. Det var som om det inte var påriktigt, det var bara strålkastarna som saknades när du kom in. Jag visste att jag kände igen dig, men kunde inte riktigt placera dig.. Efter att ha suttit och tittat på dig ett bra tag(lite diskret), reste du dig för att gå ut och "ta luft", så jag såg genast min chans att göra det samma. Då klickar det plötsligt- Micke är det ju!.. Så då var jag ju bara tvungen att fråga om vi inte setts innan och du nickade till lite coolt. Efter det ögonblicket var det som vi känt varandra hela livet, vi kunde prata om allt! När tolvslget kom såg jag dig gå fram och pussa en tjej, men kopplade inte riktigt ändå. Du berättade dock på hemvägen att du flickvän. Min tanke var ungefär- FAAAN... att alla bra killar ska vara upptagna. Men det är sånt man får räkna med när man träffar världens bästa kille. Jag vara då bara tvungen att acceptera detta, men det var lättare sagt än gjort. Jag tänkte på dig varje dag i en månad efter denna nyårsafton. Visste verkligen inte vad jag skulle göra, men bestämde mig tillslut för att höra av mig. Lite jobbigt var det förstås i början när det blev en göra-slut-period för dig.

Den 19/2-09 blev det du och jag. Egentligen tillhörde mitt hjärta dig redan den 31/12-09 och jag visste att det skulle vara så resten av livet. Som jag brukar säga så är du verkligen mannen i mitt liv. Har aldrig känt så här förrut. Du är den jag vill leva med, det är du som är min framtid. Vi har det jobbigt nu när det är skola och vi befinner oss 20 mil ifrån varandra. Men jag vet att vi kan hålla ut, för vår kärlek är starkare än något annat. När Gud skapade mig tänkte han på det underverk han gjort tidigare och det var du. Du är min Romeo det hoppas jag att du alltid vet, även när vi bråkar och allt känns fruktansvärt jobbigt.

Jag säger inte att jag inte kan leva utan dig, för det kan jag...
Jag vill bara inte!

Jag älskar dig.

/Din Felicia

Mörkret

Alla har hemligheter! Mina hemligheter blir värre i mörker..

Älskling!

Du är så söt älskling, och jag är så hemsk.. Men jag är så splittrad. Har man inte en underbar pojkvän om han vill betala en skidresa till en. Problemet är att min mormor fyller 70 år när vi är iväg i så fall. Hon ska ha värsta festen och det känns jätte taskigt att inte vara med där, samtidigt som det känns hur hemskt som helst att tacka nej till en sån fin julklapp:(.. What am I supose to do?

Lucia hmm?

Jaa, idag har man minst sagt sett ett fruktansvärt pinsamt Luciatåg och ett jätte fint. Är det bara jag som tycker Lucia ska vara något fint och vackert? Inte utflippat och pinsamt i alla fall! Så kan man ju tycka att Lucia är det värsta som finns, men då kan man ialla fall hålla sig undan det.. ah jag fattar inte, men men..

Infall!

Helt plötsligt kom jag och Emma på att vi bara måste se Luftslottet som sprängdes, vi hade då 10 min på oss att hinna till biografen innan filmen började. STÖRT VÄRT! Riktigt bra, men hallå var blev sexscenen mellan Nyqvist och Rapace av?trist... men men kanon annars!

det känns konstigt.

Vet faktiskt inte varför jag skriver detta, men allt är upp och ner. Vet varken vad jag ska göra eller säga längre, ändå är den konstiga känslan där. Är det jag som är knäpp? säg det då.. men just nu känns det konstigt med en hösttermin som ska sluta så här. Kanske får jag bara acceptera att allt inte kan vara som förut.

Nu börjar bloggen på riktigt..

Jag har alltid älskat att skriva. Så därför tänkte jag skapa en trend, lite då och då kommer ett kapitel upp på bloggen av en historia... resten får ni själv läsa.


KAPITEL 1

Är allt som händer i mitt liv verkligen bestämt? Var det till exempel meningen att jag skulle gå ensam hem den där natten? Vem skulle vilja att jag råkade ut för något sådant? Jag vet inte om jag tror på Gud egentligen, men det känns ganska bra att veta att det är en högre makt som vakar över mig var jag än går. Frågan är om gud är en han eller hon. Vilket känns egentligen bäst? Att det är en man som kan skydda mig på grund av hans storlek och styrka. Eller vore det bättre om det var en kvinna som förstår mig som kvinna lättare och därför lägger upp en bättre framtid för mig. Jag kan inte bestämma mig för vad som vorre bäst för mig och det kanske är bäst om jag inte vet. Häromdagen skulle det kännas bättre om Gud var en kvinna eller mer en vän som talade om för mig vem jag är. Jag stod i HM:s entré i mer än en timme och visste inte var jag skulle börja.Vem är jag?`är jag den där typiskt playboy-bruden som ständigt går i rosa och urringade korta tröjor? Skulle inte tro det, är alldeles för tjock för det. Dessutom har jag inga bröst att visa upp. Alla vet att de som är feta får större tuttar, tydligen stämmer inte den teorin på mig. Vad jag skulle behöva är nog en korsett som drar in magen och ger mina små frön lite push-up. Problemet är vad man ska ha över denna sexiga utstyrsel. Säkrast att det blir något så att skolans elever slipper kräkas rakt ut i luften när de ser mig. De manliga lärarna skulle nog inte tycka det var helt fel, eftersom de tjejer med minst kläder får de bästa betygen. Inte konstigt att betygen alltid höjs från höstterminen till vårterminen, alla tjejer har ju färre och tajtare plagg på våren än på hösten. Så frågan är om jag är tjejen med "stripp-kläder" och bra betyg eller om jag är den jag är idag, ovetande om vem jag är med min brors svarta hoodtröja.

En mysig juldag med Emma och Älskling:)

Igår kom min älskling och vi hade en jätte mysig fredagkväll. Idag var det julshopping i högsta grad med Micke och Emma. Ikväll blir det bak, lUSSEKATTER! och sen film, the number 23. Och fy fan vad vi ska njuta av de jäkla lussekatterna, för dyrare påse får man leta efter, 38 KORONOR FÖR 0.5 GRAM?!.. ush. Men det är fett värt, ska det va så ska det va:)

Duktig Flicka!

Idag har jag varit fantastisk duktig... Jag har fixat lite med projektarbetet, sen har jag pluggat matte och jag har varit ute och SPRUNGIT! good job. Nu ska jag bara somna till en film och imorgon väntar curling med basketgymnasiet;) Min fantastiska älskling kommer även imorgon så helgen blir bäääst!

Nu börjar jag om..

Sist jag bloggade var nästan ett år sedan och dessutom med en annan adress. Så nu börjar jag om och ser om det går bättre den här gången. Vi får hoppas på det bästa ...